Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 607. Otto Christian Lovén (1835—1904), af Robert Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1905.
tutet, till hvars inspektor (rektor) han valts 1884, och afgick
först den 13 oktober 1886 definitivt därifrån. Skilsmässan
från institutet var så mycket smärtsammare, som just då ett
tidsenligt fysiologiskt laboratorium blifvit uppförd t.
Med I.ovÉN förlorade Karolinska institutet en af sina
yppersta lärare. Trots sin svaga hälsa och sin däraf beroende
till omfånget jämförelsevis obetydliga vetenskapliga produk-
tion, hade Loven genom sina arbeten dock vunnit en fram-
skjuten ställning bland tidens biologiska forskare. Till syfte
och anläggning likaväl som till utförande och resultat äga
Lovén’s flesta arbeten en stor betydelse, och om hans veten-
skapliga alstring öfverhufvud gäller fullt ut ordet : non multa,
sed multum. En god del af dessa arbeten — studierna öfver
benväfnaden, upptäckten af smakbulberna, uppvisandet af
lymfvägarna i magsäckens slemhinna, undersökningarna öfver
kärlnerverna, utbildandet af kapillarelektrometern, utredandet
af de voluntära muskelkontraktionernas natur — kommer all-
tid att inom vetenskapen äga ett högt värde. Vid en blick
på dem måste man blott sörja öfver, att deras skapare icke
blef i tillfälle att i än större omfattning inverka på sin veten-
skaps utveckling.
I sin forskning understöddes Loven af ett skarpt öga,
ett fint öra och en säker hand. Ytterligt samvetsgrann som
han var, ansåg han sig icke böra offentliggöra en undersök-
ning, innan han på det mest ingående sätt öfvertygat sig
om riktigheten af dess resultat. Därför upprepade och åter-
upprepade han sina försök, men icke ens då de förelågo så
klara som möjligt, var han alltid tillfredsställd med dem.
Häri ligger orsaken till, att han aldrig publicerade sitt mycket
rikhaltiga material af försök öfver sekundära ryckningar vid
stryknintetanus; därför kunde han icke heller besluta sig för
att offentliggöra sina experiment öfver de glatta musklernas
fysiologi eller att bearbeta en omfångsrik försöksserie, som
hans amanuens Nerander under hans ledning utfört öfver
muskelelasticiteten. Lika litet ansåg han sina iakttagelser
öfver åtskilliga infusoriers lifsföreteelser mogna för offentlig-
heten, och endast nödvändigheten att utgifva ett akademiskt
program föranledde honom att till trycket befordra sina
viktiga rön öfver hj ärtförmakets förhållande vid retning med
induktionsströmmar.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
