Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 607. Otto Christian Lovén (1835—1904), af Robert Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER. — OTTO CHRISTIAN LOVEN. 249
hithörande rön offentliggjorde Loven endast i ett förutskickadt
meddelande; han hade för afsikt att i en utförlig afhandling
närmare belysa frågan och ägde häröfver ett mycket rikt
försöksmaterial, som han tyvärr aldrig fann tillfälle att när-
mare bearbeta.
Vid studiet af de voluntära muskelkontraktionerna hade
sedan länge muskeltonen spelat en betydande roll. Häraf
föranleddes Loven att i anslutning till sina nyss omtalade
undersökningar äfven behandla frågan om muskeltonen, och
han anställde häröfver en omfattande försöksserie, genom
hvilken han med stort skarpsinne och utmärkt experimental-
kritik belyste en mängd hithörande, invecklade företeelser.
Allt sedan sina unga år hade Lovén lidit af en svag
hälsa. Redan 1857—1858 företog han för dess förbättrande
en resa till Egypten. Några år senare (1861), då Lovén
tjänstgjorde såsom uppbördsläkare på korvetten Najaden un-
der dennas långfärd till Västindien, uppträdde en lungblöd-
ning. Arbetet i Karolinska institutets fuktiga och dragiga, i
alla afseenden så illa som möjligt utrustade anatomisal gjorde
naturligtvis sitt till för att förvärra det onda. Upprepade gånger
såg sig Lovén därför tvungen att afbryta sitt arbete och
genom resor till mildare klimat söka bot för sitt lidande. Att
hans vetenskapliga alstring häraf skulle lida väsentligt in-
trång, är själfklart, likaså att ett konsekvent genomförande
af en vidsträcktare undersökningsplan icke gärna var möjligt.
Att Lovén det oaktadt kunnat åstadkomma så mycket, som
han faktiskt gjort, är i sin mån ett uttryck för hans lifliga
intelligens och stora vakenhet. Sjukdomen kunde visserligen
kroppsligt trycka ned honom, men på hans andliga lifaktighet
förmådde den endast utöfva en ringa verkan, och denna säll-
synta andliga spänstighet bidrog nog i sin mån att äfven
kroppsligt hålla honom uppe.
Småningom blefvo de akademiska föreläsningarna fysiskt
alltmera påkostande; det förgick intet år, utan att han på
grund af lungblödning för en längre eller kortare tid måste
inställa sin undervisning, och då 1883 erbjöds honom valet
till Landtbruksakademiens ständige sekreterare, beslöt han,
om ock med tungt hjärta, att lämna den akademiska lärare-
verksamheten och ägna sig åt de viktiga administrativa värf,
för hvilka hans stora förmåga nu skulle tagas i anspråk.
Han kvarstod emellertid en tid framåt vid Karolinska insti-
Tetenskapsakademiens Årsbok. 3. 1905. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
