- Project Runeberg -  Kungl. Svenska Vetenskaps-Akademiens årsbok / 1905 /
283

(1903-1911)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föredrag i Vetenskapsakademien vid presidiets nedläggande den 12 April 1905, af J. E. Cederblom - Ytkondensorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖREDRAG \T:D PRESIDIETS NEDLÄGGANDE D. 12 APRIL litOö. 283
För en sjömaskin har emellertid bränsleförbrukningen en
långt större betydelse än för en stationär maskin, emedan
det för sjömaskinen erforderliga bränslet måste inlastas i far-
tyget, och bränslets vikt samt det utrymme, det upptar, min-
ska fartygets förmåga att mottaga inbringande last.
Det låga trycket i ångpannorna nödvändiggjordes däraf.
att icke alla de salter, som hafsvattnet innehåller, kunde under
alla förhållanden aflägsnas genom utblåsning. Om tempera-
turen i en med hafsvatten matad ångpanna stegras till eller öf-
ver 138° C, så utfaller en del af dessa salter och afsätter sig
i form af ett hårdt skal på ångpanneplåten, hvarigenom dess
värmeledande förmåga nedsättes, plåten blir öfverhettad och
pannans tillvaro riskeras. Temperaturen i sjöpannorna måste
således hållas under 138°, eller, som är detsamma, trycket i
dem får icke öfverstiga 2,4 atm., så länge pannorna matas
med salt vatten.
Dessa förhållanden och däraf föranledda olägenheter voro
sedan lång tid kända af ingeniörerna, till följd hvaraf också
försök gjorts att kringgå dem.
För att kunna stegra ångpannetrycket och undvika de
bränsleödande utblåsningarne, måste pannan matas med rent
vatten. xA.tt medföra sådant i tillräcklig mängd var natur-
ligtvis omöjligt, utan måste detsamma anskaffas genom de-
stillering af det vatten, som fanns att tillgå. Det borde
vara möjligt att anordna hela ångpanneanläggningen med
tillhörande rörledning, maskin och kondensor till en destilla-
tionsapparat, utan att därför inkräkta på maskineriets egent-
liga uppgift.
Härför erfordrades endast, att den förut använda kon-
densorn förändrades så, att ångan kondenserades, icke genom
blandning med kylvattnet, såsom hittills skett, utan medels
kondensorns afkyIn ing utifrån genom bespolning med kyl-
vattnet, d. v. s. genom ytkondensering
.
Detta tyckes vara ett så enkelt problem, att dess lösning
icke borde medföra några afsevärda svårigheter. Denna lös-
nings vikt för sjömaskinernas och således äfven för ångbåts-
trafikens vidare utveckling insågs till fullo af ingeniörerna
sedan lång tid tillbaka. Men trots problemets stora vikt
och dess skenbara enkelhet kräfde dess lösning mer än ett
hälft sekels arbete och tallösa experiment, gaf anledning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 17 16:14:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvaarsbok/1905/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free