Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga 3. Till Kgl. Vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KGL. VETENSKAPSAKADEMIEN. 67
gifva afsedda bestämmaiulerätt en giltighet äfveu för kommande tider.
Tänker man sig t. ex., att en egendomsägare ville skydda något eller
några på hans ägor belintliga märkliga träd, så är han dock icke
säker, att de ej nedhuggas, när egendomen efter hans död öfvergår
till annan person. Kommitterade hafva tänkt sig, att detta skulle
kunna förekonnnas på sa sätt, att den enskilde ägaren hade rättighet
att genom vederbörande institution eller myndighet få afsedda föremål
registreradt och på vederbörligt sätt såsom naturminnesmärke utmärkt.
Sedan detta skett, skulle det vara likställdt med fornlämning och för
all framtid fridlyst. Den enda lagstiftning, som enligt kommitterades
mening är af nöden, vore följaktligen en föreskrift, att vederbörligen
inregistrerade och såsom naturminnesmärken utmärkta föremål skulle
för all framtid vara fridlysta. Något missbruk af en dylik föreskrift
torde näppeligen vara att befara, enär vederbörande tjänsteman eller
myndighet naturligtvis, innan registreringen sker, bör förvissa sig om,
att föremålet eller föremålen verkligen förtjäna att såsom naturminnes-
märken betraktas.
I fråga om de geologiska och geogi-afiska föremålen, torde deras
registrering böra ske genom Sveriges geologiska undersökning, hvars
tjänstemän och extra geologer borde låta sig angeläget vara, att under
sina fältarbeten ägna naturskyddsfrågan särskild uppmärksamhet. Be-
träffande särskildt skyddade, sällsynta växt- och djurarter, torde regi-
strering af och anteckningar om desannna lämpligast kunna ske genom
vetenskapsakademiens försorg.
Största svårigheter möta onekligen vid frågan om skydd för mer
eller mindre sällsynta växter, som hotas af utrotning, och i de allra
flesta fall torde här endast genom upplysning och frivilliga aftal något
stå att vinna. Här synes oss, som skulle vetenskapsakademien i
många fall kunna ingripa, dels genom framställning till ägarne, dels
genom utdelande af gratifikationer och belöningar åt sådana personer,
som gjort sig särskildt förtjänta om skydd för vårt lands natur eller
naturföremål. Botaniska sällskapet i Stockholm har åt sin styrelse
uppdragit, att hos de botaniska bytesföreningarna söka utverka, att
det hittills brukliga bytessystemet med olika poängvärde för olika
växter skulle upphöra, och kunde detta genomföras, skulle en af de
för sällsjmta växter mest hotande farorna till stor del afvärjas.
Lunds botaniska förening har i ett den 4 april innevarande år ut-
sändt meddelande tillkännagifvit, att den icke till byte mottager vissa
sällsyntare, i meddelandet uppräknade arter samt uppmanar på samma
gång botanisterna »att vid insamling af sällsjnitare växter... iakttaga
största försiktighet, så att dylika växter icke riskei-a att bli utrotade».
Det må vidare ifrågasättas, om icke — såsom professor Conwentz
föreslagit — torghandel med vilda växter, hvilka äro försedda med
rötter eller rotstockar, borde totalt förbjudas. Den som iakttagit den
sköfling, för hvilken vår vanliga blåsippa är utsatt i Stockholms om-
gifningar genom en dylik handel, kan icke förneka, att ett dylikt för-
bud vore väl motiveradt. Andra växter, som starkt hotas på grund
af deras begärlighet såsom handelsvara, äro idgranen och misteln. Då
emellertid gällande lag redan medgifver ägarne att förbjuda deras ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
