Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190B.
Bland öfriga talrika samlingar som Cleve hemfört må
här endast nämnas en rik västindisk fossilsamling, hvars bear-
betning genom T. Vayland Vaughan nyss blifvit afslutad.
Huru den grundlige diatomacékännaren senare på helt
annat sätt kunde göra geologien betydande tjänster skall
längre fram omnämnas.
Vi återvända till den unge kemisten. Redan före sin
mineralanalytiska doktorsafhandling hade Cleve — vid 21
års ålder — publicerat en liten undersökning öfver ammo-
niakaliska kromföreningar (1) och därmed beträdt ett om-
råde, hvilket han under många kommande år flitigt genom-
forskade, nämligen de komplexa metallföreningarnas kemi.
De ammoniakaliska kromföreningarna hade Frémy kort förut
upptäckt; Cleve erhöll emellertid andra föreningar än den
franske kemisten och föreslog för sitt nya salt af samman-
sättningen Cr Cl 3 4 NHg HoO benämningen tetramminkrom-
klorid (1 och 6). Sedan han framställt ett större antal kom-
plexa kvicksilfver- och guldrhodanider (3 och 4) öfvergick
han, särskildt med afsikt att vinna en klar uppfattning af
de förut studerade kromföreningarnas konstitution, till den
beständigaste och rikhaltigaste klassen af ammoniakaliska
metallföreningar, nämligen platinans. På detta område hade
Cleve berömda föregångare, som uppdagat en mängd intres-
santa fakta, men ej lyckats sammanföra dem under en all-
män och tillfredsställande systematisk synpunkt. Den första
ammoniakaliska platinaföreningen framställdes 1828 af Magnus
ur platinaklorur och ammoniak; detta »gröna salt» Pt (NHg)^
Pt CI4 är som bekant uppkalladt efter honom. Tio år senare
erhöll Gros på Ljebigs laboratorium genom behandling af
Magnus’ salt med salpetersyra en serie klorhaltiga derivat af
typen CL, Pt (NHoJ^ (NOg)^. Magnus’ salt var äfven utgångs-
punkt för den saltserie, som Reiset upptäckte 1840 och
hvilken härleder sig från den s. k. första REiSET’ska basen
Pt (NHg)^ (OH).,. Något senare — 1844 — fann Reiset en
ny klass af salter innehållande blott hälften så mycket am-
moniak som de förra; till grund för dessa föreningar ligger
Reisets andra bas. Särskildt intressanta blefvo dessa sist-
nämnda när Peyrone upptäckte en kropp lika samman-
satt med den andra REiSET’ska basens klorid, men tydligen
icke identisk med denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
