Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. U)()(;.
versitets festskrift 1872—1897). Ehuru laboratoriet snart blef
för trångt för den ständigt växande skaran af yngre och äldre
lärjungar, så kommer dock alltid mängden och halten af de
kemiska arbeten som utgått från Cleves laboratorium att
vittna om den vetenskapliga anda ledaren från första början
visste att ingjuta hos de unga. På samma gång som Cleve
har äfven hans gamla Kemikum fått träda ur tjänsten.
Redan under sin Stockholmstid hade Cleve kastat sig in
på ett nytt vetenskapligt område.
Sedan gammalt hade de sällsynta jordarternas kemi ut-
gjort ett favorittema för svenska forskare. Naturen själf
hade samlat det dyrbara materialet i norden och särskildt
var det lilla Ytterby berömdt såsom en betydande fyndort
för sällsynta jordmineral. De grundläggande upptäckterna
på detta område i början och raidten af förra århundradet
äro knutna till nordiska namn. År 1794 isolerade Gadolin
ur det efter honom benämnda Ytterbymineralet en då obe-
kant jord, som Ekeberg närmare undersökte och kallade
ytterjord. Tvenne andra sällsynta jordarter upptäcktes som
bekant af Berzelius, hvilken 1804 tillsammans med Hisinger
fann det nya elementet cerium i den så kallade röda tung-
stenen från Bastnäs. Långt efteråt upptäckte han torjorden
i torit från Brevig (1829). Slutligen bör påminnas om Mo-
sanders viktiga arbeten från denna tid, hvarigenom lantan
och didym upptäcktes i cerit och den GADOLiN’ska ytter-
jorden uppdelades i trenne nya: färglös (egentlig) ytterjord,
rosenröd terbinjord och den genom sin gula oxid karakteri-
serade erbinjorden.
Efter denna blomstringstid följde nu en period af af-
mattning. Vid tidpunkten efter Berzeiji död funnos få
produktiva kemister i Sverige, och särskildt hade den kemiska
forskningen i Uppsala alltsedan Schéeles och Torbern
Bergmans tid legat betänkligt nere.
Med spektroskopets upptäckt tog utforskandet af de
sällsynta jordarterna ny fart. Bahr iakttog 1862 erbiums
absorptionsspektrum och Delafontaine sökte att på spek-
troskopisk väg bevisa existensen af terbium, som Berlin
förnekat. Bahr bekräftade på Bunsens laboratorium de
BERLiN’ska uppgifterna och fann således jämte Bunsen endast
två oxider i gadohnitjord, nämligen ytterjord hvars salter
voro färglösa och saknade absorptionsspektrum samt erbinjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
