Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER, — PER TEODOR CLEVE. 199
tisH med det af Mendeléjeff förutsagda och på förhand
karakteriserade elementet ehabor (29). Därmed var således
det andra af de af hypotesen fordrade grundämnena eka-
aluminium, ekabor och ekasilicium funnet: en glänsande be-
kräftelse på det periodiska schemats systematiska värde.
Erbinj orden skulle snart visa sig vara ändå mer komplex.
När Cleve ville upprepa sin äldre undersökning af erbinj ord
med ytterbiumfritt material kunde han icke komma till någon
konstant atomvikt och antog på denna grund att erbinjorden
innehöll flera element. Den spektroskopiska pröfning som
Thalén utförde på materialet visade äfven att två nya
ämnen vore inblandade i Cleves jord: det ena måste enligt
atomvikten ligga mellan erbium och yttrium, således mellan
166 och 89, det andra mellan erbium och ytterbium, således
mellan 166 och 173. Cleve kallade den förra jordmetallen
hohniuyn, den senare thulmm. Visserligen hade fransmannen
Soret kort förut iakttagit de för holmium karakteristiska
absorptionsbanden och tillskrifvit dem ett obekant ämne X.
Men Cleves upptäckt var oberoende af Sorets, hvilket äfven
blifvit erkändt genom det nordiska namnets bibehållande för
denna jord, hvilken för öfrigt utan tvifvel består af flera
komponenter.
Först efter hundratals mödosamma och tidsödande frak-
tioneringar lyckades det Cleve år 1880 att vinna en liten
kvantitet af den renaste erbinjord som hittills blifvit fram-
ställd. Denna jord ägde atomvikten 166 och innehöll blott
spår af främmande oxider (31 och 33). Det sparsamt före-
kommande grundämnet thulium kunde däremot endast er-
hållas i anrikadt tillstånd (32). Ännu mindre utsikt fanns
att kunna framställa ren holminjord; dock kunde Cleve säkert
fastställa, att holmium ej var identiskt med Delafontaines
filippium.
Cleves senare arbeten öfver de sällsynta jordarterna ut-
göra noggranna efterpröfningar af hans tidigare atomvikts-
bestämningar å yttrium, lantan och didym från 1874, (36,
37, 38). Ekvivalenttalen för yttrium och lantan behöfde
endast obetydligt ändras; däremot visade det sig, att den
för didym tidigare antagna atomvikten till följd af inbland-
ning af den 1874 ännu obekanta metallen samarium var
mycket för hög. Cleves undersökning af 1883 gaf talet 142,
d. v. s. ungefär medelvärdet af de båda senare upptäckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
