Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 19(Hi.
med det senares. Antager man således, såsom Cleve i en-
lighet med sina experimentella resultat måste göra, att lan-
tan är trevärdigt, så få också de öfriga fyra jordmetallerna
betraktas såsom trevärdiga. Detta antagande bekräftades
genom tillvaron af många för treatomiga metaller karak-
teristiska salter. I trots af upprepade angrepp, bland hvilka
Delafontaines och Wyrouboffs må nämnas i främsta rum-
met, har denna uppfattning visat s’ig vara riktig och har helt
nyligen erhållit ett kraftigt stöd genom Biltz’ arbeten.
En i experimentellt afseende dåligt grundad kritik af
Frerighs och Smith gaf några år senare Cleve anledning att
kontrollera sina tidigare uppgifter angående lantan och didym-
föreningarna (27). Han kunde fullständigt bekräfta sina förra
resultat och yttrade vid detta tillfälle tvifvel angående didyms
enhetlighet. »Det torde här kunna anföras, att det ej är
alldeles omöjligt att ett nytt grundämne finnes i didymoxiden
och ger anledning till uppkomsten af den bruna färg, didym-
oxiden vid glödgning i luft antager.» Som bekant var det
dock AuER VON Welsbach förbehållet att genom sin år 1885
gjorda upptäckt af praseodym bevisa riktigheten af Cleves
förmodan.
Upptäckter och rön på de sällsynta jordarternas område
följde nu i rask fart såväl på kontinenten som i vårt land.
Främst i forskarnas led stod genom mästerlig skicklighet och
samvetsgrant, outtröttligt arbete den redan åldrige Marignac.
Hur högt Cleve beundrade denne vetenskapens storman och
sanne ädling kom till uttryck i det minnestal, som han för-
fattade för Londons Chemical Society år 1895. Den franske
forskaren visade 1878 att den så länge såsom enhetlig be-
traktade erbinjorden innehöll en ny, färglös oxid, ytterbin-
jord. Här i Sverige skyndade L. F. Nilsson, som förfogade
öfver mycket större material än Marignac, omedelbart efter
denna upptäckt att isolera den nya jorden i alldeles rent
tillstånd och framställa några viktigare föreningar. Det var
under arbetet härmed som Nilsson upptäckte det intressanta
grundämnet skandium, h vilket gaf sig tillkänna genom sitt
gnistspektrum och fraktionernas låga ekvivalentvikter. Samma
element hade Cleve i sitt ur keilhauit och gadolinit härstam-
mande material. Blott några månader senare kunde han
meddela den första atomviktsbestämningen för skandium och
uttala den viktiga slutsatsen, att skandium inåste vara inden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
