Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER. — TER TEODOR CLEVE. 209
under ferierna utländska resor för att hämta frisk luft och
underhålla personliga förbindelser med sina kolleger — i många
af utländska lärda samfund var han medlem, liksom de flesta
nordiska lärda sällskap redan tidigt hade invalt honom (Upp-
sala Vetenskaps-Societet 1875, Lunds fysiografiska sällskap
1882, Danska Videnskabsselskabet 1880, Kristiania Viden-
skabsselskab 1892). Med förkärlek besökte han England,
dragen af många vänskapsband. Representant för Uppsala
universitet vid en akademisk högtid i Glasgow, kreerades han
1896 till jur. utr. hedersdoktor. Alltifrån Nobelkommittéer-
nas bildande tills sjukdomen afbröt hans verksamhet var
Cleve ordförande i Vetenskapsakademiens Nobelkommitté
för kemi, hvars sammanträden han ledde med det lifligaste
intresse. I Nobelstiftelsens första publikation finna vi en
biografi öfver Alfred Nobel af hans hand (Les prix
Nobel 1901).
Redan länge hade Cleve gladt sig att vid 65 år kunna
lämna tjänsten för att ostördt få ägna sig åt planktonforsk-
ningen, med hvilken han just då var som ifrigast sysselsatt.
Alltid frisk och sund och måttlig i sina lefnadsvanor syntes
han berättigad att räkna på ännu många år af framgångsrikt
arbete. Men annorlunda var bestämdt. Tjänstledig under
hösten 1904 hade han just hunnit flytta till Göteborg, där
en af hans gifta döttrar var bosatt och dit äfven närheten
af Bornö hydrografiska station drog honom, då ett plötsligt
utbrott af pleuritis lade honom på sjukbädden i december
samma år. Optimistisk som alltid ville han under flera må-
nadar icke tillmäta sjukdomen någon betydelse, men led myc-
ket af sin tvungna overksamhet. Ett hj ärtlidande gjorde
emellertid tillståndet allt mera kritiskt. Efter en öfver-
gående förbättring kunde han resa till Uppsala, där han i sitt
gamla Kemikum dog den 18 juni 1905.
För honom var forskningen lifvet och hans verk skall
bevara forskarens minne.
Vetenslcapsakademiens Årsbok. 4. UHjö. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
