Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 584. Per Teodor Cleve (1840—1905), af H. Euler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 190(j.
mer tillfredsställande öfvertj^gelsen om en alltjämt fortgående
utveckling till högre och liögre fullkomlighet till följd af
inneboende och naturliga orsaker».
»När P. T. Cleve nu är borta», fortsätter förf., »bör man
tacksamt erinra om hans uppträdande i denna viktiga fråga,
där han klart, rakt på sak, med forskarens ärliga öfvertygelse
men också med hans försiktighet uttalar sin anslutning till
den moderna utvecklingsläran — —.»
De biologiska arbetena upptogo all den tid som under-
visningen lämnade honom öfrig. Men äfven under de senare
åren läste han samvetsgrant den kemiska litteraturen och
refererade kemiens nyaste framsteg i föreläsningar för mera
försigkomna studerande; hans elementära föreläsningar ut-
märkte sig genom framställningens enkelhet och klarhet.
I universitetets konsistorium och i fa,kulteten stod Cleve
ganska isolerad. Hans reformifver samt hans liberala, rörliga
sinnelag harmonierade föga med akademikollegernas i allmän-
het konservativa tendenser.
Så förflöt hans lif på laboratoriet och i arbetsrummet;
sina korta hvilostunder tillbragte han vanligen inom familjen.
Ett af hans barn har studerat hans vetenskaper — henne
har jag att tacka för många uppgifter i denna minnesteck-
ning. Hos hvar och en af hans tre döttrar, af hvilka två
gifte sig under hans lifstid, återfann han utpräglade, fast
olika drag af sin egen karaktär, hvars skiftande sidor dels
utjämnades under det oafbrutna arbetet, dels för nästan alla
dolde sig -under hans allmänna reservation. Endast sällan
såg man honom bland kolleger; ej så att Cleve blifvit gammal
och tvär — visst icke; efter den långa arbetsdagen veder-
kvickte han sig gärna med humoristiskt samtal med en eller
annan vän. Då visade sig hans absolut objektiva uppfatt-
ning af världen och människor i stora och små frågor; för
honom var säkert personligheten icke lifvets högsta lycka.
Hans milda ironi drabbade alla som plågade sig med onödiga
principer eller sletos mellan lidelserna, och den utgjöt sig
öfver vetenskapligt pedanteri ej mindre än öfver religiösa
och sociala fördomar. Själf tänkte han fritt i ordets vidaste
bemärkelse och orubblig var endast hans rättskänsla.
Gärna begagnade Cleve hvarje tillfälle att besöka Stock-
holm. Ganska regelbundet deltog han i Vetenskapsakade-
miens sanmianträden alltifrån 1872. Med nöje gjorde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
