Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 569. Tobias Robert Thalén (1827—1905), af B. Hasselberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 YETEXSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)U6.
år i universitetets årsskrift publicerad monografi. I denna
monografi lämnar Thalén en framställning, dels af spektralana-
lysens dåvarande tillstånd, dels af dess historiska utveckling
intill denna tid. Det är att beklaga, att detta i hög grad full-
ändade arbete offentliggjorts endast på svenska språket och
därigenom så godt som fullständigt undgått den vetenskapliga
världens uppmärksamhet. Detta gäller särskildt dess senare
del, där författaren med stöd af allmänt tillgängliga källskrifter
skipar en sträng rättvisa mellan forskarne på detta område,
inom hvilket äran af mången lysande upptäckt, genom förbi-
seende af den historiska utvecklingen, tillfallit dem det icke
vederbort. Jag vill i detta hänseende här blott fästa mig vid
frågan om den Kirchhoffska absorptionssatsen. Denna sats,
hörnstenen för hela den spektroskopiska lärobyggnaden fram-
för allt i dess användning inom astronomien, härrör visserligen
i sin slutliga formulering från Kirchhoff; men lika säkert är,
såsom Thalén med skärpa framhåller, att redan långt före
Kirchhoff, Ångström i allt väsentligt varit i besittning af den-
samma liksom ock att de experimentella bevisen för dess rik-
tighet gå så långt tillbaka som till Foucault (1849). Kirchhoffs
bemödanden att, dels utan kännedom om en del af sina före-
gångares arbeten, dels genom att till ett minimum reducera
betydelsen af dem, som voro honom bekanta, för sig vindicera
en uteslutande prioritetsrätt till denna fundamentala upptäckt,
är det som Thalén här bekämpar, som det vill synas mig med
full rätt. Ty om ock Ångströms uttalanden i denna fråga icke
äro af den precisa natur, som fordras vid formuleringen af en
fysisk lag, så voro dock de af Foucault, Stevvart, Stokes o. a.
anställda experimenten vida mer egnade att ådagalägga satsens
giltighet än det teoretiska bevis, som Kirchhoff uppställde, och
om hvilket med fog kan anmärkas, att detsamma i och för sig
säkerligen icke skulle kunnat öfvertyga den, som ej haft känne-
dom om de nämnda experimentella förarbetena eller de talrika
bekräftelser af satsens riktighet, som Kirchhoffs egna spektral-
iakttagelser innebära. Då Kirchhoff publicerade sitt bevis för
satsen i samband med dessa, med all rätt berömda, iakttagelser,
som skenbart med ett slag lika klart som enkelt löste gåtan
om de Fraunhoferska linierna och därmed lämnade nyckeln till
vidsträckta områden af himlakropparnes fysik, så är det lätt
förklarligt, att han för flertalet samtida fysiker och astronomer,
som ej tillräckligt noggrannt följt frågans historiska utveckling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
