Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Institutionsföreståndarnas årsberättelser - A. Akademiens institutioner - 2. Fysiska Institutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
nämligen solens spektrum tillsammans med järnets på samma
plåt, så kunna våglängderna för det förras linier genom upp-
mätning i förhållande till metallens såsom fundamentallinier
erhållas med en absolut noggrannhet, som i allt väsentligt
svarar emot den noggrannhet, som tillkommer de Buisson-
Fabryska bestämningarna, hvarpå jämförelsen med Rowlands
värden ger de för dessa erforderliga korrektionerna. Med
tillhjälp af de sålunda beriktigade våglängderna för solens linier
kunna därpå samtliga till dessa hänförda mätningar i metal-
lernas spektra reduceras till det absoluta metersystemet. Denna
nybestämning af de till ett antal af omkring 450 uppgående
linier inom solspektret, som användts såsom fundamentallinier
för hela den på institutionen hittills genomförda serien af
undersökningar öfver metallernas spektra, har under året på-
börjats. För framställning af de för denna undersökning nödiga
spektrogrammen, har det visat sig nödvändigt att nyförsilfra
heliostatens spegel, hvilken för detta ändamål en tid befunnit
sig i de Steinheilska verkstäderna i Munchen, hvarifrån den
nyligen återkommit. Under instundande sommar torde de
nämnda fotogrammen med säkerhet kunna erhållas.
Ett resultat af undersökningen öfver Uranspektret, som
kan förtjäna påpekas, är att af de omkring 2,000 linier, som
uppmätts mellan D och 1: 3500 ÅE, ingen enda med full
säkerhet kunnat återfinnas i det allmänna solspektret. Den
erfarenhet man förut gjort, att de till sitt kemiska ursprung
kända sollinierna till allra största delen härröra från metaller
af låg eller medelstor atomvikt, under det att metaller af
hög atomvikt i regeln endast ofullständigt eller alls icke äro
representerade bland sollinierna, vinner här en ny bekräf-
telse, då man erinrar sig att bland samtliga kemiska elemen-
ter Uran har den största atomvikten. I likhet med andra
metaller af samma kategori låter sig på grund häraf Uran ej
spektroskopiskt påvisas i solen, hvaraf likväl ej följer att i
dennas sammansättning Uran fullständigt skulle fattas, utan
endast att på grund af den höga atomvikten och däraf föl-
jande hög ångtäthet metallens ånga hufvudsakligen är loka-
liserad till de djupaste delarna af det absorberande lagret,
där genom den höga temperaturen dess strålnings- och ab-
sorptionsförmåga i allt väsentligt kompensera hvarandra.
Instrumentsamlingen på institutionen har under året icke
undergått någon förändring. Däremot har samlingen af veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
