Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 227
bildas i djurets tarmkanal, men som ej finnes hos alla individ
och troligen är en sjuklig bildning uppstånden med gallans
hjälp.
^
När ambran först erhålles är den oljig och illaluktande,
men den hårdnar i luften och antager i stället en fin lukt,
som sedan i handeln förstärkes med allehanda parfymer.
Förr användes ambra äfven som medicin, men nu endast i
parfymindustri. Den betalades enligt uppgift ännu för få
år sedan med 13,50 kr. till 22,50 kr. pr. uns, och klumpar ha
anträffats af ända till 9,000 kronors värde. Att ett djur,
som hyser eller kan hysa så värdefulla ämnen som spermaceti
och ambra, skall ifrigt eftertraktas ligger i sakens natur, men
kaskeloten är ingalunda en ofarlig motståndare och i synnerhet
förr, då hvalfångaren var utrustad endast med harpun och
lans, hände det ofta, att båtar krossades och människolif
spilldes under den sårade kaskelotens kamp för sitt lif. Ja,
hvalfångare visste t. o. m. att berätta om en del gamla kaske-
lothanar, som ej ens väntade på att bli anfallna, utan sjäKva
gingo till offensiven. En fullvuxen kaskelothanes längd kan
uppgå till omkring 18 m., men honorna äro mycket mindre.
Dessa stora djurs föda utgöres uteslutande af bläckfiskar,
som de antagligen fånga på ganska stort djup. De kunna i
öfverensstämmelse härmed uppehålla sig länge under vattnet
från 50 till 75 minuter. Med sin jämförelsevis smala tand-
besatta underkäk kunna de med stor skicklighet fånga massor
af bläclcfiskar, hvilkas nedsväljande underlättas därigenom,
att strupen är försedd med tvenne fåror eller veck, som göra
den mera utvidgningsbar. Fursten af Monaco hade under
en af sina undersökningsexpeditioner tillfälle att åskåda harpu-
nerande af en kaskelot och märkte då, huru denne under döds-
kampen gaf upp en del af sitt maginnehåll, som utgjordes af
massor af bläckfiskar. Fursten lät utsätta en båt, som lycka-
des uppsamla en del häraf, innan det sjönk, och vid närmare
undersökning dels af detta material, dels af den till 100 kilo
uppgående återstoden i magen träffades flera intressanta och
till och med för vetenskapen nya bläckfiskformer. Några
af dessa voro af rätt betydande storlek och kaskelotens läppar
buro djupa märken efter dessas sugskålar.
Närmaste släktinge till den stora kaskeloten är släktet
^ Ambran innehåller ofta käkar af bläckfiskar och andra osmälta res-
ter af kaskelotens föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
