Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnas härstamning, af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 337
ligare rudiment af lårben och till och med af skenben. Ytter-
öron saknas, som redan sagts, hos hvalarne men att deras
stamfäder haft dylika framgår däraf, att det ännu finnes rudi-
ment af 3 —4 muskler, som tjänat till att röra dessa öron.
På grund af dessa och andra skäl är det alldeles obestrid-
ligt, att hvalarne härstamma från fyrbenta, håriga, med ytter-
öron och hudkörtlar o. s. v. försedda däggdjur af migefär nor-
mal typ.^ Men sedan man kommit så långt, bli svårigheterna
dock ej utjämnade. Det torde likvisst förtjäna att genast
anmärkas, att hvalarne ej ha något gemensamt med någon-
dera af de båda andra grupper af däggdjur, som uteslutande
eller hufvudsakligen lefva i vatten nämligen sirendjuren och
själhundarne, fastän dylika funderingar också kommit till-
synes någon gång. Den likhet, som till det yttre förefinnes
mellan hvalar och sirendjur, beror blott på en viss parallell-
utveckling till följd af liknande uppehållsort och har ej någon
djupare betydelse. De båda djurgruppernas inre byggnad
är helt olika och åtskilliga nyare upptäckter tyda hän på ett
gemensamt ursprung för sirendjur och elefanter. Själhundarne
åter visa en grundväsentlig olikhet från hvalarne, som består
däri, att, då hos de senare svansen med dess fena är det hufvud-
sakliga rörelseorganet, under det att bakbenen försvunnit,
är hos själhundarne den förra mycket starkt reducerad, men
bakbenen ha utvecklats till verksamma simorgan. Någon
direkt öfvergång mellan dessa båda utvecklingstyper är otänk-
bar. Det är mer än sannolikt, att svansen redan var reducerad
hos själhundarnes stamfäder, innan de öfvergingo till lefnad
i vatten, ty att den skulle reduceras genom detta sistnämnda
lefnadssätt är ej antagligt, om man tager hänsyn till förhållan-
dena inom andra däggdjursgrupper af olika slag, som ha repre-
sentanter i vattnet.^ Däremot reduceras svansen regelbundet
hos gräfvande djur. Det är med anledning häraf ej otänk-
bart, att några ursprungliga rofdjur genom dylikt lefnadssätt
förlorat svansen och att sedan från dessa utvecklats å ena sidan
björnarne, å den andra själhundarne. Af de senare känner
man inga äldre rester än från miocen, och då voro de tämligen
lika de nutida. Däremot går hvalarnes historia tillbaka till
^ Allt tal om hvalarnes direkta härstamning från reptilier t. ex. hafis-
ödlor är alltså fåvitskt.
- Pungdjur {Chironectes), insektätare {Potamogale, Myogale m. fl.) rof-
djur [Lutra etc), gnagaro {Castor, Fiber m. fl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
