Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyare iakttagelser öfver kometer, af Karl Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10.
Innes’ komet hade en svans af minst 18°, motsvarande
minst 5,000,000 mil.
Näst DoNATi’s komet 1858 var måhända 1861 års stora
komet den mest anmärkningsvärda af 1800-talets stora kome-
ter. Den företedde i den ljusa skymningen i juni utseendet
af en guldgul planetarisk skifva höljd i tät dimma. Webb
säger om densamma, att »det var som ett antal fina moln.
sväfvande kring en fullmåne i miniatyr». Den sträckte sig,
sedan kärnan redan gått ned, ännu öfver zenit och säges hafva
haft en längd af ända till 118°. Hind påvisade sannolikhe-
ten af, att jorden tidigt på dagen den 30 juni 1861 passerade
genom kometsvansen på en distans, som uppskattades till Va af
dess längd från kärnan. Hind bemärker, att på aftonen den
30 juni en märkvärdig fosforescens eller belysning af himme-
len ägde rum, hvilken han då tillskref ett norrsken. Samma
sken förmärktes äfven af andra personer. Lowe uppgifver,
att himmelsgrunden hade en gulaktig norrskensartad glans
samt att solen gaf blott föga ljus.
Den berömde astrofysikern H. C. Vogel förliknade komet-
svansarna med en art af ångpelare, som uppstiger från kometen
såsom rök från en eldstad. Det lider numera knappt något
tvifvel, att denna utströmning är af eruptiv resp. explosiv
karaktär. Att utströmningen på sådant sätt emanerar från
kometcentrum till följd af expansionskrafter är af tvenne
skäl antagligt. För det första visar det sig ej sällan, att
kometsvansen har en pendlande rörelse i förhållande till den
förlängda radien i banan, hvilket naturligt måste återföras
till roterande rörelser {lihrationsrörelser) hos kometkärnan. Vi-
dare utsänder samma komet ofta flere ejektioner, hvilka redan
invid koman kunna bilda betydande vinklar med hvarandra,
motsvarande olika eruptionsriktningar. Fullständigt öfver-
raskande är detta enligt den teckning som Chéseaux utfört
af 1744 års komet, ^ hvilken företedde sex separerade svansar,
af hvilka de yttersta divergera ej mindre är 70°. En troligen
mera naturtrogen teckning af en samma slags kometsvans
är den som utförts af G. Williams- beträffande ofvannämnda
1861 års stora komet. Teckningen framställer kometsvansen
såsom ett knippe af strålar af åtminstone 80° vinkel. Strå-
larna beskrifvas af Webb såsom rätliniga, utan den kurvatur,
^
G. T. Chambers, The story of the Comets, Oxford 1909, pag. 128.
’ Ihidem, pag. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
