Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier - 594. Carl Gustaf Styffe (1817—1908), af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 313
hafvet», som blott var till för fiskare och för att Lättare
komma ifrån det ena landet till det andra.
Styffe framlefde sitt lif ogift. En ersättning fann han i
umgänget med vänner och i ett rikt, med r.rskillning ökadt
bibliotek, som visst icke ensamt omfattade historia och geo-
grafi utan äfven andra vetenskaper. Botaniken intresserade
honom äfven på gamla dagar och sista gången vi besökte
honom, funno vi honom sysselsatt med några jämförande
bibelstudier. Efter öfverflyttningen till Stockholm fann han
för öfrigt ett hem dels hos brodern, öfverdirektören Knut
Styffe, dels hos kusinen, riksarkivarien Malmström och efter
den förres död ägnade honom hans svägerska en kvinnlig om-
vårdnad, som han tacksamt fastän efter hvad det sägs, när
den en och annan gång kom i konflikt med den gamle ung-
karlens vanor, en smula otåligt fördrog. Anspråkslös till
karaktären drog han sig undan både för offentliga utmärkel-
ser och allt slags offentlig- hyllning. ’ Han uppnådde en så
hög ålder, att man icke gärna kunde undgå att emellanåt
göra den grånade vetenskapsmannen sin uppvaktning eller
bringa honom sin välönskan, men han var icke särdeles för-
tjust däri. »Jag tänkte nästan med saknad», skref han om
sin födelsedag 1900, på den tid, då jag kunde hålla den
hemlig Nu blir jag liksom ett annat sällsynt ’dyr’
för min ålder utpuffad af dagbladen.» Hans förströelser
utgjordes af resor. Ensam eller i sällskap, för forsknings-
syften eller för rekreation, hade han besökt flera af Europas
länder och i Sverige uppsökte han om somrarne gärna väst-
kusten eller ännu hellre Sköfde, där han kunde bo så, att
han icke såg något hus utan endast hade »gröna trän och
den blåa himmelen» framför sina fönster. Vi ha i det före-
gående mer än en gång talat om hans hjälpsamhet mot forskare.
Hans brefväxling med de lärde både inom och utom Sverige
vittnar om, huru han äfven skriftligen, så länge krafterna
räckte, stod till reds att dela med sig af sitt rika vetandes
skatter och han saknade ej erkännande därför. Du har ej
ringa del i de förtjänster mitt arbete möjligen kan äga, skref
L. A. Anjou till honom en gång om sin »Svenska kyrkore-
formationens historia», till hvilken Styffe lämnat många viktiga
upplysningar och källhänvisningar. Men tillmötesgåendet in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
