Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kratern vid Canyon Diablo, Arizona, och dess samband med meteorjärnsfallet på samma plats, af Hj. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRATERN VID CANYON DIABLO, ARIZONA. 241
2,000, växlande i vikt mellan några få gr. intill 460 kg., hvil-
ket är vikten på det största hittills bortförda stycket, som
befinner sig i The Field Museum i Chicago. De särskilda
styckena äro utmärkta genom de för meteorjärn karakteris-
tiska, konkava ytformerna. Stundom äro de också genom-
borrade af hål, 2 till 3 cm, i genomskärning, hvilka hål i
allmänhet anses vara uppkomna genom oxidation och bort-
vittring af järnsulfid (troilit). Hvart och ett järnstycke synes
utgöra en fullständig och själfständig individ, och man har
icke kunnat finna tecken till brottytor, efter hvilka styckena
skulle hafva blifvit skilda från hvarandra eller från en huf-
vudmassa. Icke heller kan man iakttaga någon smältning
af ytan eller flytningsstruktur efter flykten genom atmo-
sfären, såsom fallet är med sådana meteorstenar, hvilka i helt
tillstånd nedfallit på jordytan.
Järnmassornas kemiska, fysiska och mineralogiska egen-
skaper hafva blifvit studerade af ett stort antal forskare,
hvarvid undersökningarna hufvudsakligen kretsat kring före-
komsten och påvisandet af diamanter i järnet. Utom den
första preliminära undersökningen, som verkställdes af järn-
massornas upptäckare, Foote, hafva bl. a. Mallard,^ Dau-
BREE,^ Friedel, ^ Brezina,’^ och Nobelpristagaren Moissan^
sysselsatt sig därmed. Det framgick af dessa studier, att
järnet var sammansatt af ett stort antal olika järnlegeringar
:
nickeljärn, fosforjärn, koljärn och svafveljärn, till natur och
beskaffenhet fullt motsvarande de föreningar, som äro karak-
teristiska för järn af meteoriskt ursprung. Äfven den fysi-
kaliska strukturen motsvarar helt och hållet meteorjärnets, i
det att på slipade och etsade ytor de Widmanstedtska figu-
rerna synnerligen tydligt framträda. Enligt Brezina utgör
hufvudbeståndsdelen i järnet den form af nickeljärn, som
kallas kamacit, utbildad i kristallografiskt orienterade plattor
eller skifvor, mellan hvilka knappast märkbara mängder af
ett annat nickeljärn, taenit, äro utbildade. Järnkarbiden
cohenit och järnsulfiden troilit äro utvecklade såsom kulfor-
miga aggregater.
^ Comptes Rendus, Vol. 114, s. 812, 1892.
’’
Comptes Rendus, Vol. 114, s. 814, 1892 och Vol. 116, s. 345, 1893.
^ Comptes Rendus, Vol. 115, s. 1037, 1892 och Vol. 116, s. 290, 1893.
* Ueber Neue Meteoreisen, 1893 och Meteoritensaml. d. naturhist. Hof-
museums (Wien), s. 288, 1895.
2 Comptes Rendus, Vol. 116, s. 288, 1893, Vol. 139, s. 773, 1904.
Vetetiskapsakademieiis Årsbok. 9. 1911. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
