Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Från familjen Åviks hus, där en främling ropar i porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Fakiren utandades en antydan om en manlig
individ i staden och medan Snabbmålerskan med
ilande penseldrag borstade upp sina tavlor, hördes
gummans knarrande röst, på tal om någon
omdebatterad personlighet, utropa:
— Hå! Jaså, den! Han var alltid så slarvig med
kängsnörena, när han var liten.
Gällde diskussionen någon gång — när nyheter från
staden tröto — en eller annan riksbekant personlighet,
hördes den gamlas barska stämma:
— Tänk, en sån filur! När han var liten och sprang
omkring på gårdarna i Mysinge med sina stenkulor, då
var han minsann en riktig mes!
På detta sätt tog Lilla Mussy i besittning de omtalade
medmänniskornas personligheter och visade en djup
sakkännedom om deras föregående liv, vilken varken
Snabbmålerskan eller Fakiren kunde åstadkomma,
änskönt de båda utförde underverk på högre plan. Lilla
Mussy hade från början fällt sådana anmärkningar
endast när det gällde personer, som hon verkligen
kände, men då det ju oftare och oftare blev tal om
människor, dem hon alls icke kände till — åren gledo
så snabbt undan — hotades allvarligt Lilla Mussys
auktoritet. Den gamla räddade emellertid sin ära
genom att gå i tjänst hos lögnens ande, och samma
utveckling, som redan förut ägt rum med
Snabbmålerskan och Fakiren, ägde på ålderns dagar rum med
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
