Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. Pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Fondmäklaren Anker, klädd i frack, hade en stund
gått och nosat med sin krumma näsa mellan glas och
brutna servetter för att hitta sitt placeringskort; han
såg ut som en botanist, där han stack ner näsan här
och var, och handen for ibland upp för att lätt vidröra
det vitkrulliga huvudet. Då hörde han
Häradshövdingens röst:
— Här var det, herr Anker! Värdinnan ville ha er
så nära som möjligt!
— Tackar, tackar vördsamt, svarade Anker lågmält,
och gick att intaga en hedrande plats vid bordet.
När det omsider knackades i vinglaset till soppan,
och de sorlande gästerna hade välkomnats, när det vita
vinet druckits under stigande brus, började champagnen
att fräsa i glasen. Häradshövdingen reste sig och talade
till de gamla i varma och vördsamma ord, erinrande
om släktens tacksamhetsskuld till dem, som så ofta
bistått med goda råd, frukterna av ett långt livs
erfarenhet. Han hoppades, att värmen från alla goda
önskningar och alla uppriktiga tacksägelser skulle
kännas i deras hjärtan samt att anförvanterna i många år
finge glädjas åt deras godhet och bliva stödda av deras
klokhet.
— Leve vårt guldbröllopspar! Leve det!
Den högtidliga middagen fortskred under det
gladaste larm, och de båda gamla darrade med sina glas
och torkade sina tårar, utbytande ömma ord och
ögonkast med familjens medlemmar. Ytterligare några
hyllningstal framsades därefter av anförvanter och vänner
till de gamla. När ännu en gång champagneglasen
fylldes, medan festglädjen var i oupphörligt svällande,
skrapade åter stolsbenen på Häradshövdingens stol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
