Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. Pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Jag är övertygad om, att det icke finnes någon här,
som icke hyser vänskap och tacksamhet för eder, icke
en enda, som icke i eder hand med lugn lägger sin
lycka. (På den gamla guldbröllopsbrudens vissna
kinder blänkte en tår, och brudgummens huvud vändes
sakta, i förströdd beundran mot Ankers plats.) Därför
tar jag mig friheten att utbringa en skål. Herr Anker
leve I
— Förlåt, avbröt Reservlöjtnanten. Tillåter min
ärade broder, att jag anför hurraropen?
— Gärna, insköt hastigt Häradshövdingen och log
gladlynt.
— Ett tre-fal-digt le ve!
— Fyrfaldigt, yrkade Direktören, Sjökaptenen och
Ingenjören.
— Hum, det blir kungligt då, tvekade
Reservlöjtnanten, men kör till! Ett fyr-fal-digt le-ve!
— Hurraaaaa! Hurraaaaa! Hurraaaaa! Hurraaaaa!
Den rymliga matsalen, i vilken ljusen glittrade,
medan vårkvällen stod skymningsblå i gardinöppningarna,
höll på att sprängas av dessa hurrarop. Alla glas
höjdes, allas blickar riktades mot fondmäklaren, som
nickade likt en kinesisk porslinsdocka eller en
Buddha-bild med rörligt huvud.
Den gamla guldbruden grep efter sitt glas med
skälvande hand, hon tycktes söka fondmäklarens plats med
ögonen.
— Lilla mamma vill också skåla! Herr Anker, lilla
mamma vill också skåla, jublade Häradshövdingen.
Den åldriga damen, som icke hörde riktigt väl och
icke förstod allt vad som försiggick omkring henne,
hade ur talet anammat ett par vändningar om lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
