Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 12. ”Svan på lugnt vatten”, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Jag kommer nämligen för att fråga dig till råds, för
jag tänkte ha en liten artistfest på min ateljé. Som
du väl har hört, har jag avslutat ett ganska vackert
arbete.
— All sin dar! Dä har jag vesst inte hört. Jaså, har
du det!
— Oui, så är det, svarade Eugen med stolt min och
ögonen i taket. Jo, så råkar det vara. Men nu skulle
jag, som sagt, ha en liten tillställning med ett par
journalister och lite artistfolk, du förstår! Hur tycker
du jag skall ordna det?
— Smörgåsbord, svarade Karl Ludvig med fast
stämma.
— Ja väl, javäl!
— Ansjovislåda. Små korvar. Sillsallat, fortsatte
Karl Ludvig med ögonen i fjärran, lik en somnambul,
som med anden omgriper milslångt från kroppen
befintliga föremål.
— Tycker du?
— Hummer naturell. Inkokter lax i ringar. Räker
på is. Brynta champignoner. Stekter njure.
— Fan, avbröt artisten. Stopp lite!
— Sardiner i ölja, i öl ja hör du! Inte i tomater,
fortfor obevekligt Karl Ludvig, med en stämma, som
majestätiskt ekade i hans två rum. Trevliga lökar mä
köttfärs ini. Sa ja hummer?
— Ja, det sa du. Men...
— Kröstader mä svamp i. Sparrisömlett. Rökter lax
virad i krumelurer mä skarpsås nereve.
— Nej, hör du, avbröt nu artisten den i trance
försänkte Karl Ludvig. Hejda dig litet! Menar du, att
jag ska ha ett så stort smörgåsbord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
