Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
För fröken Sandberg blev ond, fortsatte den raske
åldringen, när jag liksom till belöning för hennes
vänlighet talade om för henne, att hon hade den ståtligaste
bysten av dem allesammans — detta visste jag speciellt,
se —
Nå, avslutade Pensionatskurken sin lilla berättelse,
vad säges om detta livfulla människoexemplar?
Han reste sig upp för att i ett skåp hämta mera
Aqua och föreföll att under minuters, kvarters och
timmars gång, bliva alltmera högstämd och vältalig.
Plötsligt höjde Pensionatskurken sitt glas och yttrade
högtidligt:
— Människa!
Detta tusculum har jag hyrt av värdinnan på
pensionatet Koludden, och ej höves det mig att klaga, men
huru mycket hellre hade jag icke hälsat dig på min ö,
vilken smekes av Adrias vågor och där marmortempel
kunde bereda din trötta själ en klassisk ro. Där skulle
jag ur en bölja, som sakta rör sina plektra bland sävar
och vita näckrosor, åt din törstiga strupe upphämta
en vid ett snöre nedhalad flaska nektar, inköpt på min
köpings spritbolag. Må du nu söka att förnöja dig
med denna alltför lätta dryck, och låtom oss så vara
vänner.
Broderi Salve! Jag är född 1876, men du är ännu
såsom ett barn. Skålamento!
Efter detta högtidliga hälsningstal, som framsades
med oföränderligt allvar, drucko de båda herrarna
varandra till och kommo efter hand in i ett djupsinnigt
resonemang, varunder Pensionatskurken visade sin
nyförvärvade broder några andra sidor. I de skönaste
vändningar förklarade han, med sammandragna ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
