Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 17. Ingenjör Planertz’ karlatag och de rödvita bolstervarsbyxorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Ingenjör Planertz’ karlatag och de rödvita
bolstervarsbyxorna.
I hamnen intill en tremastare gungade lätt en ganska
stor, välbyggd snipa, över vars reling en ung man var
sysselsatt med att ösa den ena skopan smutsigt vatten
efter den andra. Ynglingen bar gymnasistmössa, var
ganska blek, hade en pincené på näsan och därtill på
hakan en stor finne, i vars grannskap en mängd små
röda asteroider voro strödda. Den bleke gymnasisten
öste helt tungt. Plötsligt hördes ropet av en hes tenor
som tillhörde herr Stoltz:
— Gå litet längre mot relingen, så går de mycket
bättre att hösa, skrek han till ynglingen, i det han
krängde med kroppen och gjorde ösande rörelser med
händerna.
— Ett par tag till, mumlade herr Backlund, så är
båten minsann läns!
Då ynglingen icke svarade, blev herr Stoltz
uppbragt och yttrade i harmsen ton till herr Backlund:
— Och detta kallas för den mågnare ungdåmen!
Hörde han inte vad jag sa?
Då ynglingen alltjämt förhöll sig tyst, medan han
arbetade med sitt öskärl, gingo herrar Backlund och
Stoltz vidare för att på liknande sätt assistera vid
den mycket ansträngande lossningen av en del oljefat
i norra delen av hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
