- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
247

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

247

Begravningsklockorna voro nu satta i rörelse av den
smale begravningsservitören, som i den milda
augustidagen stod med obetäckt huvud i gathörnet. En vind
rörde några blonda, ibland vitnande hårtestar på hans
hjässa, och det blänkte i hans något slitna, men
alldeles hela och fläckfria redingote, när han nu vände
sig om efter att, enligt överenskommelse med
begravningsentreprenören Julius, ha givit tecken åt ringaren.
Med lätta steg, nästan svävande, genombröt han den
lilla ring av barn, som samlats omkring honom under
den mystiska akten i gathörnet.

Timglaset passerade genom stora porten i fabrikör
Åviks hus, gick med gungande steg över granrisbädden
där utanför och kom in i köket. Där stod hushållerskan
Alma med förgråtna ögon, beredd att medfölja
sorgetåget. Hon blickade upp och mötte servitörens blacka
ögon och svaga leende.

— A, sade Alma. Är det nu börjat?

— Ja, svarade Timglaset med en tonlös men vänlig
röst. Nu, fröken Alma, ha vi börjat det. Nu är väl
begravningsgästerna på nedgående, kan jag höra.

Det knakade och brakade i stora trappan av
långsamma steg. Ett svagt mummel av röster förmärktes.

— Varför ska de göra det så långsamt och svårt,
suckade Alma. Fast nog unnar jag lille Edmund allt
fint och all ära. Ja, visst gör jag så.

— Fröken Alma ska inte gråta, menade Timglaset
och lade huvudet på sned. Allt går över, jag vet det
nog jag. Jag ska säga fröken Alma, att det är bättre
att ordna det så, som det är gjort här i dag. Nu är den
döde ur huset, se, och processionen har att gå till lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free