Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 24. Illusionistens sista nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
laga, så det stiger på börsen, så skall du väl åtminstone
uppmuntra dina tacksamma kunder!
Anker skulle just till att svara på Sjökaptenens
uppmaning, när det i detsamma knackade på dörren.
Hovmästaren skyndade dit, mumlade något och
vände sig därefter till Anker och meddelade med
diskret stämma, att en herre från kafét sökte honom.
Fondmäklaren ursäktade sig och gick ut i korridoren,
där han fann direktör Olsén, som hälsade honom med
en kort nickning.
— Nu är det färdigt.
— Så, sade Anker, lika kortfattat. Är det ohjälpligt?
— Ja, det är det.
Direktör Olsén stod bredbent och vaggade på sin
stora kropp som en sjöman på däck under häftig storm.
Hans kinder voro bleka, men ögonen ägde ett uttryck
av frimodig fasthet, som icke undgick fondmäklaren,
vars nerver föreföllo att vara starkt påfrestade i detta
ögonblick.
— Du tar det lugnt, sade han sakta med matt
stämma.
— Livet går upp, och det går ned. Kommer dag,
kommer råd. Man skall ta det. Det måste genomgås,
sade Olsén. Min fru och min lille pojke har jag låtit
resa till föräldrahemmet i Kristiania, medan det värsta
går över, berättade han. Hon hälsade till dig. Jag
hade bett Cello och Karl Ludvig och Första fiolen att
följa med till tåget. Nickan är modig, ska jag säga,
hon är mycket vek, men hon är ändå modig, och ingen
av oss är lastgammal än. Alltid blir det någon råd.
— Men nu —
— Ruinerad och utan plats, sade Olsén, och du vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
