Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 24. Illusionistens sista nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
möjligen kunde befara, att vännen Olsén i natt på
hotellet skulle taga ett rum, vari naturligtvis funnes
en kakelugn och följaktligen även det oundvikliga
spjällsnöret. Kyparen meddelade, att nummer femton
var upptaget av ett sällskap, som hade suttit där hela
eftermiddagen.
— Utmärkt, sade Olsén. Då är Anker där!
Karl Ludvig blev åter lugnad men följde herr Olsén
steg för steg upp i korridoren, där ju även Anker sett
ilen brede mannen oroligt vanka fram och tillbaka.
Men även detta orosmoln gick över, direktören
återvände från samtalet med fondmäklaren, och nu skulle
de båda vännerna snart skiljas åt. Direktör Olsén, som
icke anade, att Karl Ludvig just var i färd med att
utföra en fångvaktares eller en orolig sjukvårdares
ansvarsfulla uppdrag, lyssnade med förvåning till
frågan:
— Går du hem nu?
— Ja visst går jag hem.
— Jag kan följa dej tell porten, sade den
uppoffrande vännen.
Men när de båda herrarna kommo till Olséns villa,
frågade herr Olsén Karl Ludvig, om inte denne hade
lust att komma in och äta en smörgås ur skafferiet.
— Du kan ju ligga kvar, om du har lust, sade han.
Nu var det Karl Ludvigs tur att förvånas, men han
hade lovat sig själv att icke ett ögonblick låta invagga
sig i säkerhet, åtminstone inte denna första afton, som
kanhända var den mest kritiska för direktören. Han
följde alltså med in och deltog i förberedelserna till
den enkla måltiden. När herr Olsén gick ut i skafferiet,
kom Karl Ludvig efter, och när direktören började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
