Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 26. Tre lättsinniga barns vandring till skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Karl Ludvig förklarade orsaken till de tre herrarnas
närvaro. Han bad om ursäkt för att de störde och
kom så slutligen fram till ärendet, vilket i korthet
utmynnade i en bön om att för närvarande slippa
anskaffa ett nytt borgensnamn efter det kasserade
Olsén-ska namnet samt någon tids uppskov med
avbetalningen.
De båda vise männen sågo ett ögonblick på
varandra. Vattendroppen föll från den ena av näsorna;
de kloka huvudena lutade sig tillsammans under
tystnad.
— Det går inte, lät det plötsligt entonigt från den
ene av de vise männen.
— Styrelsen har sammanträtt och beslutat, ekade
det från den andre.
— A, herrarna förstår nog, yttrade Karl Ludvig
med hög och fast röst. En annan har råkat i en
tillfällig förlägenhet, alltså, men om en liten tid, så ska
nog en annan vara på grön kvest igen, alltså, å då kan
vi amortera i vanlig ordning, alltså.
— Så säjer alla, tonade det ihåligt från de två vise
männen.
— Nu får vi alltså, fortsatte Karl Ludvig, på det
vördsammaste be herrarne vara så goa, alltså ...
Cello hade under samtalets gång blivit något
upphetsad; han förlorade ett ögonblick tron på Karl
Ludvigs förmåga att rätt kunna gripa kring själarna hos
dessa misstänksamma och allvarliga män. Journalisten,
säkrare på att ha ordet i sin makt, gick därför fram
mot de båda vise männen i det han yttrade:
— Min vän här menar, att herrarna genom att lämna
oss andrum gör det möjligt för oss att för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
