Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 27. Timglaset leker med sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Timglaset leker med sin son.
Medan servitören Helmer Tidlund eller Timglaset,
stilla och omärkligt leende, åter en dag gjorde tjänst
bland sorgklädda medmänniskor, satt hans son Albin
hemma på en grön bänk utanför det lilla trähuset
och samtalade med folkskolläraren och ledamoten av
nykterhetsnämnden herr Fridolf Holmén.
Albin, en storväxt, fetlagd, omkring trettioårig karl,
med vitluvigt hår och en vit skäggstubb i det röda
ansiktet var servitörens ende son, av vilken denne
emellertid icke hade någon vidare glädje. Albin var
nämligen periodsupare. När begäret att supa på allvar
grep detta olycksbarn, skydde han icke att skaffa sig
pengar på alla möjliga sätt, väl icke genom stöld men
genom att göra sina medmänniskor tjänster, som icke
alltid kunde kallas verkliga tjänster utan endast
skenbara sådana, och detta i avsikt att få en slant att
inköpa det nödvändiga för. Intill staden låg ju sjön, och
en mängd av invånarna ägde yachter, roddbåtar eller
ekor. Blåste det nu ibland, satt Albin på lur nere vid
hamnen för att se efter, om någon båt skulle driva ut,
när sjön låg från land och böljorna vräkte svårt. Ibland
kunde det också hända, att en båt slet sina vårdslöst
angjorda förtöjningar, och då blev Albin glad. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
