Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 27. Timglaset leker med sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
och noggrann som alltid, bäddade sin säng och
slutligen lade sig. Nyss hade sonen stövlat in i sin
anspråkslösa sovkammare, och det var tyst i huset.
Herr Tidlund låg en stund och stirrade in i det milda
månljuset, varefter han sammanknäppte sina händer
över bröstet och läste något. Men det var icke en bön,
ty han måste så ofta lyssna till sådana vid vigslar, vid
begravningar och barndop, att han visst ansåg dem
liksom utgöra en del av yrket och vardagens
vanligheter. Servitören hade i sin ungdom en gång hört en
kvartett — o, så grant den ljudit, då han och fästmön
stodo och lyssnade i skogeni — av vars ord han ännu
erinrade sig några. Dessa ord hade blivit Timglasets
bön; han visste intet, som klingade vackrare än de,
och därför mumlade den gamle servitören, medan han
slöt sina trötta ögon:
var äng sin blomma har.
Vart hjärta har sin saga
från flydda ungdomsdar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
