Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 29. Tre sätt att söva sig själv, och ett sätt att njuta lantlivets lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
men kanhända berodde det på att fadern lämnat
honom ensam. Karl Ludvig såg sin fader, som bar
dödens bleka färg i ansiktet, vänligt vinka med handen
och skulle sedan söka att sko hästen, som tappat ena
skon, men även hästen lämnade honom. I ett nu stod
han ensam och höll i handen den rostiga hästskon, i
vilken det satt ett avbrutet söm. Lycka, tänkte han då
och hörde i detsamma röster omkring sig, och en
mycket stark kvinnostämma sade:
— Rågen, ett vågat stycke. Herrn vågar, tågar, tio,
tio...
Karl Ludvig reste sig upp i sängen, tittande sig
förvånad omkring. Vid hans sida stod städerskan, som
av alla krafter ruskat honom och upprepade för fjärde
gången:
— Herrn skulle med tåget klockan tio. Jag vågar
inte låta herrn sova mera.
— Jaha, vesst, svarade Karl Ludvig yrvaken.
— Ja, det är ännu god tid, lugnade städerskan, men
herrn var väldigt svår att få vaken. Det är nog inte
värt att herrn somnar omigen.
Karl Ludvig gick efter en stund ur sängen, halvt
glad och halvt vemodig.
Jag har drömt om pappa, tänkte han, å jag
drömde om den granne gården. Dä betyder regn, när
en drömmer om döa. Men jag har också drömt om
bruna hästar, å dä ska betyda löcka. Andra gången
jag drömmer om hästar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
