Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 35. Förlåt oss...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Förlåt oss ...
Fastän Cellos sinne var fyllt av ekonomiska
bedrövelser, levde den sorgklädda frökens bild alltjämt i
hans tankar.
Efter att något ha drömt och filosoferat ville Cello
försöka att verka för sin sak, och han var optimistisk,
som kärleken är. En dag tog han sig för att vandra
ned mot Klostergatan. Denna gata brukade han icke
så ofta gå, och högst sällan hade tidningsarbetet fört
honom åt detta håll. Det var som om han halats dit
i ett osynligt rep, och när han hade gått ett stycke,
stack Café och Biljard Merkurius ut sin mjölkvita
skylt ovanför hans huvud. Cello stannade då.
Emellertid låg fabrikör Anders Aviks stora träslott
med de plåttäckta tornen snettemot. När Cello
varsnade det stora huset, som han visste tillhörde fabrikör
Åvik, såg han i sina tankar som så många gånger förut
begravningståget med den sorgklädda flickan, och han
hörde i sitt huvud tonerna av Nordqvists sorgmarsch
åter spelas av de sex herrarna med höga hattar och
svarta vantar. Så är det, tänkte han. Jag dras nästan
magnetiskt till hennes hus.
Han kunde icke låta bli att titta upp mot rutorna,
och medan han gjorde så, såg han beständigt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
