Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 38. Andra fiolen under klubban — men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
honom, som nu snart skulle gripa sig an med
revyarbetet, av vilket han hoppades på en kraftig
handräckning.
— Käre vän, bröt Cello ut.
-— Dä va du, som rådde mej tell det, erkände Karl
Ludvig. Tant Klara vell inte släppa te två tusen, men
ho gör alls inte några svårigheter annars, för ho töckte,
att jag var den ende av hele släkten, som hade varet
vänlig mot henne. Ä så töckte ho, att jag varet möcke
klok å förståndig, som inte draget in henne i
spekulationera.
— Ser du, ser dul Håll den du hatar kär, citerade
Cello i uppjagat tillstånd. Ser du där! Man är ändå
inte så duml
Just som de båda vännernas tankar cirkulerade
kring tant Klaras lyckobrev, ringde det på dörrklockan,
och Karl Ludvig skyndade ut att öppna. Inom kort
trädde han in tillsammans med Första fiolen, som
syntes lång i ansiktet och något blekare än vanligt.
— Var har du varit så länge, Thure? frågade Cello.
— Det är lätt att gissa, svarade den överdådige
unge mannen, i det han pekade mot golvet, därmed
antydande en avgrund. Cello nickade meningsfullt,
men Karl Ludvig ropade:
— Tant Klara hjälper oss ...
— Bra för er att ha luidårerna. Men jag blir utlöst
med mina andelar ändå. Pappa ordnar den här skivan,
berättade Första fiolen med allvarlig min. Men jag
har också fått litet hjälp åt er med ett nytt
borgensnamn. Farsan skriver på i stället för Olsén nämligen.
Men han vill inte ha mitt namn i Ryslunda.
Karl Ludvig och Cello voro häpna, dels över den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
