Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 42. Tre misslyckade belysningar och tre brustna genier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
vaktaren Isidor, vilken var så intresserad, att även han
måste blanda sin röst i denna orons kör — av dessa
personer var publiken framför orkesterskranket
sammansatt i det ögonblick, då man provade Hotell
Lundkvist i halv belysning.
— Fortfarande för mörkt, sade hovmästaren, vars
ansikte ryckte, och vars händer arbetade, som om de
tvinnat blånor. Jag tror, det är för mörkt.
— Jag tycker också, att det är för svart, utlät sig
den orolige Cello.
Det avhuggna huvudet började nu att sakta tala,
under en sorgsen klippning med ögonlocken:
— Better att ha fållt lys, fållt lys ... Den melodi är
också så fordammet sentimental. Hele publiken såve
und schnarke såål
Vid dessa ord lade sig huvudet på sned, slöt ögonen
och dog.
— Sköt kapellmästarn musiken, ropade kamrern
irriterad. Ni kan väl begripa, att det är för svenskar
vi ska spela och inte för polacker. Ni känner inte till
vårt svenska kynne alls. Förlåt, jag säger det!
Det avhuggna huvudet svarade lugnt och stilla:
— Jag micka gott känner vårt svenske folklinne —
spillet i restårangträdgårder månge år — det skall vare
ritsch, ratsch, vielerbong. Nog sentimental i börja på
kvällen, men sedan bliva det ritsch, ratsch. Och på
paus krekas in pianino und slå sodawasser in
violoncell — det vara svenska folklinne! Mere lys! Ach ja!
Härefter rullade det vemodiga huvudet ned och blev
osynligt för publiken.
Restaurang Lundkvist, som i skymning tett sig som
ett begravningskapell under täta åskskyar, framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
