Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 42. Tre misslyckade belysningar och tre brustna genier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
— Ja visst, instämde teaterdirektören, som åter såg
hoppet grönska.
— Tack ska ni ha, hördes i detsamma en
impertinent sopranstämma från scenen.
Det var fru Broman, revystjärnan, som nu trädde
fram, klädd i elegant vinterkappa och hatt, från en
av sidokulisserna.
— Kan ja inte slippa en sådan belysning på
mur-brukskastellet? Det ska ju vara en sång, i alla helgons
namn, som skall stämma folk sentimentala.
Parkettpubliken skrattade ett ögonblick, men
kapellmästaren viftade med en stor blek hand, vilket
hade till följd ett par korta hornstötar, surret från en
basfiol och darrande drag på en violoncell. Cello reste
sig då och tittade ner i orkestern, där tysta herrar sutto
under små gröna lampor, en stilla och tålig församling,
som tycktes försänkt i drömmar.
— Ä, fru Broman, ropade teaterdirektören med
ängslig röst. Vi gör väl ett försök. Pang, sade han, och
gav kapellmästaren ett tecken.
Några takter av en tämligen långdragen melodi
följde som introduktion; därpå började sången ljuda,
men den lät vass och elak i sin klarhet.
Medan herrarna under de små gröna lamporna i
sin frid nu sakta spelade, och medan den uppretade
lejoninnan sjöng kupletten, inträdde en ny åhörare på
parketten. Denne var visserligen osynlig för alla, men
när han tog plats bredvid Cello, hade denne
fullständigt klart för sig, att Kontrollanten eller
Blamage-guden befann sig i hans närhet.
— Detta är ditt verk, sade Kontrollanten. Det är
vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
