Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
— Det är de där gamla rödvita bolstervarsbyxorna,
som fru Åvik har klippt sönder för att använda här
i köket. Herrn brukade ha dem på sjön annars, svarade
Hedvig. Har Alma köpt någon tidning?
— Ja, tidningen ligger därborta, men vi går allt in
i mitt rum om det skall läsas, så sitter man litet
bekvämare. Jag tycker, att följetongen börjar bli så
långdragen. De späder på och späder på. Snart vet man
inte riktigt, var man är.
— Jo visst, erinrade Hedvig, med iver. Jo visst I Nu
skulle Dorothy Bufferton säga rent ut till greve Cyrus,
som hade en hypontisk makt över henne.
— Hypnotisk, rättade Alma, och öppnade dörren
till korridoren. Kom då, Hedvig, så få vi höra. Jag är
inte heller riktigt belåten med Dorothy Bufferton, för
den lilla rackarungen hade i alla fall blinkat åt Cyrus,
fastän hon inte ville tillstå det för sin far. Hon hade
nog lekt litet med honom.
— Ja, varför hade hon lekt, utbrast Hedvig och blev
röd i ansiktet av hetsig partiskhet. Hon gjorde det ju
den gången hon trodde, att hon kunde offra sig för sina
föräldrars skull. Lorden är ju rädd för att inte kunna
uppehålla sitt hus, men jag förstår mig inte på, hur
de ha det ställt...
— Hon säger att hon inte begriper, Hedvig, men det
säger jag också. Nej, jag kan inte begripa, var de göra
av med pengarna. Inte är det i romanerna som i
vanliga hushåll. De talar om ett slott, som vi talar om en
salt sill, och när de kommer och gnäller över sin
fattigdom, så talar de om att de har trehundra underlydande.
Hedvig, börja nu då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
