Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 51. En störd idyll vid Ludvig XVI:s hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
att svara snabbt på frågor av det mest märkvärdiga
slag, blev likväl denna gång intagen av oro. Om det
var högmodsdjävulen, som tvang den annars
försiktige tjuven att stanna, eller begäret att tillgripa flera
föremål må lämnas osagt; Far i Skåpet stod emellertid
stilla, medan frågan, nu i något förändrad form, men
med samma milda tonfall spöklikt ljöd i hans öron:
— Har hennes majestät haft en lugn dag? Hur mår
den lille dauphin?
— Jo, tackar bra, svarade Far i Skåpet slutligen
med dov stämma.
— Du är förkyld, Josias lille, klagade den tunna
rösten. Du är alldeles rostig i halsen. Drar det inte för
mycket i parken?
— Nej bevars, svarade Far i Skåpet och gick fram
mot fönsterbordet, häpen över vad han hörde. Under
hela sin praktik hade han icke varit utsatt för ett så
märkvärdigt förhör som detta; det var nästan som i
en dröm. Men just i samma ögonblick, som tjuven
skulle taga det sista avgörande steget mot
fönsterbordet, reste sig den lilla damen inne i rummet, gripen
av en oro, som hon icke själv riktigt kunde förklara.
Dessa lätta steg urskildes genast av den skarpt
lyssnande besökaren, som hastigt drog sig tillbaka, ändå
icke tillräckligt snabbt för att icke fröken Eugenie
skulle få syn på främlingen, innan han försvann.
— En tjuv, skrek den gamla damen. Helenel Mia!
Men hennes syster var tydligen utgången till torget
i sällskap med husjungfrun, och brodern, som hon trott
vara inne i salongen, hade lämnat dörrarna olåsta, då
han gått ut för att promenera på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
