Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 51. En störd idyll vid Ludvig XVI:s hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
och de två konfirmationsynglingarnas axlar, släppte
ett par nålar i golvet. De två stora atleterna och de
två mindre stirrade på varandra. Nu voro de endast
iklädda själva rockarna, emedan herr Vasander
avlägsnat de nyss avprovade lösa ärmarna.
— Är det någon som skriker?
— En tjuv, en tjuv, hördes åter kvinnorösten från
övre våningen.
Härefter hasade eller rakade det i trappan, så hörde
man att ett språng togs från stentrappan av en
brådskande människa.
— Hjälp, Vasander, ropade skräddarmästarens fru,
som störtade in från köket. En tjuv I
De två stora och de tvenne mindre kraftkarlarna
satte alla samtidigt i gång mot dörren, glömska av att
de voro iförda halvfärdiga rockar med skjortärmarna
stickande ut ur det tråcklade tyget. Dörren kastades
upp med ett dån. Skräddarmästare Vasander följde
efter, även han klädd i en ofantligt bredaxlad röck,
ty han ansåg sig ha rättighet att njuta förmånen av
frikostigare vaddering än sina kunder. En
skrädderiarbetare hasade sig ned från sitt bord och stirrade som
en nymornad ut i de med kläddammet lekande
solstrålarna i rummet, varefter han i sina tofflor
klapprade efter de andra till dörren.
Far i Skåpet hade mera åkt än sprungit nedför
trappan, viss om att i rätt tid hinna undan. Han hade
sin styrka i list och vighet men sin svaghet, när det
gällde motstånd. Med ett språng som av en panter i
sina bästa år lämnade han stentrappan, kom nästan
ända fram till brygghuset, ur vilket en vit rök som av
kanoner bolmade, tvärvände där, stannade en sekund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
