Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
589
”Därför köpte jag också låsvredena själv, och jag var
så glad, när jag köpte dem, för det var nästan som
om jag tyckte, att det börja bli mera lugnt och hederligt
då. Men så kom ju den dan, då jag måste börja tänka
på målning, och så var det färdigt igen. Gud förbarme
dej över min olycka”, sa han. ”Men det allra
besvärligaste var, när jag skulle skaffa tapeterna, se, för
flickan var liksom litet noga på monsterna, och det
var minsann inte alltid gott att i en hast få det som
passa. Det blev till att hämta tapeterna, när det var
månljust om kvällarna, och på det sättet kunde jag
få dem så storrosiga, som den lilla helst ville ha. Och
den saken klara sej också. Allt hade nog gått bra,
om jag inte hade börjat att skaffa möbler och husgeråd
på samma sätt. Tösen visste förstås ingenting om hur
det hela gick till. Hon ville bara liksom skynda på
arbetet, för att vi snart skulle få flytta ihop. Vad
behöver du till köket, mitt lilla hjärta, sa jag en dag,
och hon räkna upp en hel mängd saker, å så kysste
hon mej och ropa när hon gick, att jag för Guds skull
inte skulle glömma dusslaget och köttkvarnen. Den
natten, herr polismästare”, sa han, ”hade jag en svår
natt, men det gick också. Det gick bra, ända tills jag
börja med duktyget. Men det gjorde jag ju också på
dagen i stället för på natten, för jag hade fått ledighet
den dan — aldrig är sysslolösheten till nån välsignelse!
A, vad det är bittert, vad det är bittert”, sa han. Det
var därför, ser herr Erlandsson, avslutade
överkonstapeln sin berättelse, som vi kallade honom för Bitter.
Han grät mest hela tiden han berättade det, och han
fråga oss, om inte kärlek var förmildrande
omständigheter. Karlen hade verkligen inte varit straffad förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
