Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
som framför sig fann ett bekant ansikte, rätt och slätt.
Ingenting annat.
— Goddag, fröken Åvik, hälsade herr Erlandsson
med en utsökt artig bugning.
Hans äppelröda kinder skeno, och näsan, som
liknade en knapp, såg envis ut; dessutom knep han
ihop läpparna. Det blänkte till i hans hår, när han
utförde den vackra bugningen.
— Fröken Åvik förlåter mig nog, att jag besvärar,
fortsatte journalisten med stor självförtröstan. Jag
hoppas i alla fall på detta, eftersom jag infinner mig
här för att tala om en sak, som säkert intresserar
fröken Åvik.
— Jag ber ju inte herr Erlandsson sitta ned, inföll
fröken Åvik. Var så god och sitt nedl Vad är det för
en sak, som intresserar mig? Jag får säga, att jag
verkligen är mycket nyfiken.
Cello log och blickade in i de farliga ögonen, men
han aktade sig för att drunkna i dem.
— Fröken Åvik blev ju bestulen på Koludden,
inledde Cello sin manöver. Det var en mycket
samvetslös tjuv, som utförde kuppen. Den där tjuven är nu
gripen.
— Nej, vad säger herr Erlandsson, utbrast fröken
Åvik och reste sig upp. Men nej...
— Så är det, fortsatte Cello med lugn. Det var en
tillfällighet som gjorde, att man fick tag i honom. För
resten fick jag kiken på den gynnarn häromaftonen —
— Är det herr Erlandsson, som har gripit honom?
utropade fröken Åvik med hänförelse.
Cello blev nu något besviken över detta utbrott,
emedan det skänkte honom en oförtjänt gloria, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
