Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 54. En av lyckofaddrarna inför rätta och en annan, som spelar rollen av en kupidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
619
Albin hälsade och gick långsamt över gatan. Cello
slet upp brevet, vars innehåll han slök med ögonen
och läste igenom fyra gånger på varandra:
— ”... det är i en sak, som även rör Eder tidning. Vill
ni vara av den stora godheten att svara mig i telefon
eller också klockan tre i dag på eftermiddagen, då jag
skall skynda mig över Klosterparken ...” mumlade
Cello och kastade undrande blickar omkring sig. Men
var tusan är ingenjör Planertz någonstans?
Med ett tankfullt uttryck i sitt anlete tittade han
upp, och kom därvid att ännu en gång kasta en blick
på den väldige budbäraren, som nu vänt sitt rödbrusiga
huvud mot solen. Det sken som en lanterna.
Skulle den där möjligen vara en kärleksbudbärare,
tänkte Cello. Ser alltså en kupidon ut på det viset!
Och han invaggade sig i dåraktiga förhoppningar,
medan han promenerade gatan fram, glömsk och
otacksam mot Far i Skåpet, vars svarta gärning lett till
detta märkvärdiga möte. Ingen kunde heller begära,
att herr Erlandsson skulle fundera något närmare
över den omständigheten, att både olycka och sorg,
brott och förfall inställt sig såsom ett slags faddrar vid
vaggan, där hans nyfödda lycka nu sakta tycktes slå
upp sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
