Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
intresserar mig nämligen för människohjärtat, sade
herr Holmén.
— Kan väl hända, erkände Anker, att jag alltjämt
kunde bli bjuden på ett och annat ställe, men det var
ingenting att räkna. Och med placeringen blev det allt
något annat. Jag fick sitta så långt nere, att jag såg
ansiktena på värdfolket så små som två rädishuvuden.
Och en gång satt jag på en inflyttad pianostol i
korsdrag vid en familjehögtid. Det skulle aldrig ha kunnat
hända under de glada dagarna. Men rätt åt migl Jag
tackar för att jag fick bliva den ytterste. Den främste
ville jag icke vara. O, nej! Så sprack bankirfirman,
och jag måste ut att prövas och lida. Det var, må herr
Holmén tro, många olika yrken jag fick arbeta uti,
innan jag äntligen blev sjuk och kom hit.
— Är herr Anker mycket sjuk? frågade herr
Holmén.
— Det är vad man kallas för neurasteni, det vill
säga, man lider svåra kval, utan att man egentligen vet
varför.
— Ah, sade herr Holmén med en klar blick i sitt
sunda ansikte, där blommor syntes, en på varje kind.
Ah, då är det ju bara inbillningssjukan då!
Trygg, frisk men förvånad, hade folkskollärare
Holmén lyssnat till den exalterade medmänniska, som satt
i sin underliga röck framför honom och talade i en
ton, som ibland påminde om predikantens. Den långa
figuren kliade sig nervöst i det vitkrulliga huvudet och
nöp ibland i sin krumma näsa, medan han berättade.
För tillfället stod han emellertid på golvet; hans händer
hade fallit ned vid sidorna, och han stirrade med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
