Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 58. Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
657
— Jo, för hans egen också, svarade Hedvig. Han
är så söt. Tror inte Alma, att han reder sig, fastän han
är ung. Jag har aldrig läst någon följetong, där en så
ädel och stiffig människa blitt dödad.
— Hon har rätt, Hedvig. Det brukar alltid gå
lyckligt för dem, men ofta får de lida mycket i svåra febrar,
innan de blir friska igen.
Hedvig öppnade uppläsningsflödet; det rann något
tryggare än förut, men hennes röst lät en smula
entonig som alltid.
Kap. trettiotvå.
Duellen.
— ”Alltså”, yttrade greve Cyrus med ett tonfall, vari
avspeglades såväl avundsjuka som ock ett hat, det
han förgäves sökte att överhölja, ”alltså vill ni, unge
sir Fitzgerald, lära mig mores! Jag vill säga er, att
såväl eder ålder som eder ställning i livet icke äro
tillräckliga härför.”
Sir Fitzgerald, som häftigt bitit i sin näsduk, medan
en rodnad uppsprang på hans kinder, yttrade nu med
flammande blick fästad på sin förmätne rival.
”Nåväl, greve! Ni talar i undandolda ord! Ni söker
att under talesättet om min fattigdom och under
nedsättande yttranden om min ungdom skygga för den
verkliga orsaken till eder vrede. Jag vet, att jag är en
förargelseklippa för er. Jag vet, att jag lyckats ernå
en gunst, den ni har hoppats på, men som ni förgäves
sökt att förvärva.”
Greve Cyrus hade, under det sir Fitzgerald talade,
avdragit ena handsken, den han nu bortslungade i
ansiktet på den av upphetsning rodnande rivalen.
44. — S10 b e r g, Kvartetten, som sprängdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
