Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 60. Florinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
glömma och arbeta. Icke nog med att tant Babba skrev
till Karl Ludvig, därvid användande sig av ett
skriftspråk på något bruten svenska; hon företog ett besök
hos honom och snöade ner just kort innan jul, grät av
rörelse och överlämnade till Karl Ludvig en del små
godsaker, företrädesvis så kallade slickepinnar, korta,
smala träribbor, i vars ena ända hängde
karamellplattor med deviser: Til lykke, Tusind hilsen, Megen
glaede, bedstemorl etc.
En afton under detta besök satt tant Babba
tillsammans med sin förtjusta anförvant i dennes trevna
dubblett, pratande om det fjärran broderlandet
Danmark, från vilket tanten hade väl hundra ting att
förtälja. Hon talade om Fyens vackra skärgård, om
alla de glindrande lyktorna på roddbåtarna vid St.
Hans, om den gröna ön, där Elvira Madigan låg
begraven, om det stora slottet och de ljusa bokskogarna,
om svanen i dammen och om storken på taket, vid
vilket allt tal Karl Ludvig, som aldrig någonsin besökt
Danmark, kom att erinra sig Andersens sagor. Ju
mera tant Babba berättade, desto mera intresserad blev
Karl Ludvig, och till sist utbrast han:
— Som i sagboka, tant Babba! Precis som i sagbokal
Bäst nu tant Babba långsamt och stilla ordade om
den idylliska vrå av världen, där hon framlevat så
många år, ringde det på dörren, och när Karl Ludvig
öppnade, fick han se tvenne herrar, den ene kort, fet
och grå, den andre lång, något lutad och med bruna
hängmustascher.
— Är det herr kamreren, som jag själv talar med?
frågade herr Stoltz med en viss högdragenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
