Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. Från bokhandeln, genom spåkvinnans hydda till gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
knappast ett ljud. Det var som att vandra i en hög
kyrka med rörliga och mörkgröna valv spända över
vita vårdar och svarta kors. Gruset knastrade
omärkligt under deras fötter, då de tigande gingo fram mot
Edmunds grav.
När de åter beträdde den stora gången, hörde de
kvitter runt omkring i träden, där solen sken genom
den blänkande och gungande grönskan. Med lätta steg
nalkades de utgången, där Cello upptäckte
Kyrkogårdsvaktmästaren, som satt på en grön soffa, för
ögonblicket i färd med att i sin plånbok instoppa några
avlånga papper, dem herr Erlandssons snabba och
erfarna ögon genast kände igen såsom växelblanketter.
Medan mannen utförde detta sitt hastiga bestyr,
sysselsatte sig ännu en gång hans tankar med den fåfängliga
drömmen om den lilla fruktaffären i källaren, där han
ämnat skylta med negerkyssar och kålhuvuden.
Kyrkogårdsvaktmästaren reste sig upp, när han hörde stegen
ljuda på gruset; i förbigående utbytte han hälsningar
med Cello.
Just som fästfolket hade passerat den svarta
järngrinden, som stod öppen, hörde de bakom sig en stark,
vördnadsbjudande stämma. Båda vände sig om. På
kyrkogårdens stora gång syntes en hög, mörk gestalt i
prästerlig dräkt. Han betraktade med en viss skärpa
Kyrkogårdsvaktmästaren, som stod framför honom
med avvaktande hållning.
— Har jag inte sagt, att Vallkvist skall stänga
grinden, yttrade den schartauanske prelaten, i det han
genomborrade Kyrkogårdsvaktmästaren med sina
mörka ögon. Stäng grinden, Vallkvist!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
