Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timar, och den nu et ſkyldigt, et ömt, et vördnadsfullt men grymt medlidande för henne tilſtänger. Faſan är icke mera deras, ſom ljungelden förtärt; men då lifvet hos de kringſtående mindre ſläckes, än i des innerſta grundvalar miſshandlas; då hjertat hos dem likt trädet ryckes til hälften af rötterna up; då gör ock den öfverblifſel af lif, hvarmed de länge måſte kämpa emot förödelſen en ſmärtande åſyn för alla. Sådant är deras tilſtånd, ſom til närmaſte blods- och vänſkaps-band plötſligen plundras af döden: ſådant var faſt mera den höga Makans, hvars hjerta ſatte ſit lif, ſin rätta förnöjelſe uti de helgade band, ſom nu uprefvos. Sömn och hvila veko fjerran ifrån Drottningen flere månader igenom. Sinnet var ouphörligen ſargadt af tärande oro. Alt viſade här et hjerta, ſom ledſagadt af förnuft gerna ville lyfta ſig; men ſteg til djupare fall: ſom utan at veta hvilken af ſina rörelſer det följa ſkulle, stundom vaklande och obeſtämdt lutade åt alla håll, ſtundom antog brådare fart, och af mägtiga hinder på alla ſidor ſammanträngt, likt ſtrömmen, i forſſande hvirflar kringhvälfde. Sådana ſkakningar är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
