Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lof-tal öfver Lovisa Ulrica af Sten Abraham Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningen likväl feghet och räddhoga ibland de minſt förlåtliga. Behjertenhet och mannamod tilhörde i hennes tanka icke allenaſt den claſs af medborgare, hvilka fäderneslandets förſvar emot des fiender åligger; faſt mera trodde hon deſſa egenſkapers fullkomliga motſats vara kanſke den rikaſte källa aſ låga gerningar, ſamt til påfölgder ofta lika ſå farlig, ſom nackhöga afſigter och ilvilja; åtminſtone det mägtigaſte hinder af dygdens fria och okonſtlade utöfning. Oaktadt detta gaf Hennes Maj:t ingalunda ſin förundran åt den art af oförfärenhet, ſom mera trotſigt än välbetänkt löper faran til mötes. Drottningen tilhörde en blod, ſom med denna egenſkapen allena aldrig hade kunnat i ſju års tid gifva Europa den ſällſamma ſynen af ſex til et enda rikes undergång fruktlöſt förenade Magter. Sannerligen ſviker ock denna oförfärenhet ofta, när olyckor af oväntad, af ſnärjande och framhärdig natur oſs öfverraſka: när hjelp ur långväga afſtånd med uträkning och tolamod ſkal framdragas: när genſägelſer oſs möta, ſom endast bero af ſakers inre art, och knuten ligger outredd, för hvilken ſvärdet likaſom ſlögna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
