Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Vitterhetens och de Fria Konſternes inbördes förbindelſe af Friherre Carl Fredric Adelcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ſinnen; inbilningskraften upritar deſſa målningar; våra nöjen uphöja dem med lyſande färgor; vi längta at ſätta dem i verket, och för at hos andra upväcka ſamma ljufliga känſlor, ſom roat oſs ſjelfve, bjuda vi til at uttrycka våra tankar på papperet eller duken; det ena förſöket ſker efter det andra; ſå länge, tils det ändteligen lyckas, eller at vi åtminſtone ſå inbilla oſs. De ſköna konſterne hafva, lika med alla andra naturens alſter, varit oſkaplige uti födelſen, ſvage i barndomen, och långſamme i tilväxten. Man har börjat arbeta blindtvis, och begått det ena felet efter det andra, innan man af förfarenheten lärt handleda ſig med reglor. Sådan är det menſkliga förſtåndets gång; det har flere hinder at öfvervinna, än det föreſtäller ſig; det ſkapar då det blott behöfver efterfölja naturen; det gör onödiga tilläggningar i ſtället för at hålla ſig vid det enkla; det lånar obehöriga prydnader, och gör en vanſkapelig blandning af ſkönheter och ofullkomligheter: hinner ſåledes med långſamma ſteg til medelmåttan, näſtan aldrig til fullkomligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
