Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Vitterhetens och de Fria Konſternes inbördes förbindelſe af Friherre Carl Fredric Adelcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många ſå väl enkla ting ſom ſammanſatte idéer, ſaknas uti et ſpråk och finnas uti et annat. Detta tvånget för Häfdateknaren vidkännes icke Konſtnären. Han kan utan tvetydighet gifva tilkänna hvad han tänker, och vi förſtå honom i ſamma mening han förſtått ſig ſjelf. Hans konſt är et univerſelt tungomål: af hvad nation han är, talar han til hvar och en af oſs på vårt modersmål.
Deremot möter Konſtnären och i ſynnerhet Hiſtoriemålaren den ſvårigheten, ſom Häfdateknaren efter behag undviker, at han icke kan utföra ſit hufvudämne, utan at tillika föreſtälla ſkådeplatſen der händelſen ſig tildrager; han måſte noga känna det landets naturliga utſeende; des träd, växter och djur; des klädnader och vapen; des ſeder och krigsſätt. Quintus Curtius, för at beſkrifva fältſlagen emellan Alexander och Darius vid Iſſus och Arbella, har icke behöft annan hjelp, än godt minne at noga ihogkomma, och redigt förſtånd at ordenteligen utföra hvad han läſt och hört om deſſe Konungars bedrifter: men om i Perſien växa palmträd eller popplar, om der finnas elefanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
