Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Vitterhetens och de Fria Konſternes inbördes förbindelſe af Friherre Carl Fredric Adelcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit intet menſkligt bemödande ſedermera kunnat ſig uplyfta. En ſå förträffelig ideal ſkönhet, ſom finnes uti Vaticanſke Apollo och Laocoon, Mediceiſka Venus, Borgheſiſka Gladiateuren, och flere antique ſtoder, haſva de tre efterkommande tidehvarfvens Konſtnärer fåfängt bemödat ſig at återvinna. Upmuntringar och belöningar hafva likväl icke felats. De Regenter, af hvilka nyſsnämde gyllene åldrar fått namn, hafva älſkat vitterhet och konſter ſå högt, beſkyddat och belönt deras idkare ſå rikeligen, at de gjort ſig berättigade til all den erkänſla ſom efterverlden för dem hyſer. Leonard de Vinci dog emellan Franciſci den Förſtas armar. Påfven Leo tilböd Raphaël Cardinals-hatten, och Cardinal Bibièna ville ge honom til äkta ſin brorsdotter, då Raphaël rådvil i valet emellan äran och kärleken, ſkildes från bägge uti des bäſta ålder, 37 år gammal.
Kejſar Carl den V:te, för at ſäga det Titien gjort des Portrait tre gånger, brukade det taleſättet, at han fått odödeligheten trenne gånger, af denne Målarens hand; til erkänſla hvarföre Kejſaren icke allenaſt begåfvade honom med flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
