Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inträdes-tal Om Grekernes Vitterhet och des fortplantanade til andra folkſlag af Johan Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom är otvifvelaktigt. Han berättar ſjelf, at Grekerne haft ſångare och ſkalder, ſom under deras måltider ſungit Gudars och Hjeltars lof. Linus och Amphion, Orpheus och Muſæus måtte väl icke eller vara tilſkapade uti ſenare Poëters hjernor, utan hafva verkeligen varit til, och med ſina ſångers förkjuſande behagelighet mildrat de tiders vildhet, hvilket gifvit anledning til de bekanta dikter, at de uplifvat ſtenar och trän. Men ſå länge deſſe äro okände, ſå må Homerus hafva den heder at hafva ſtadgat ſmak för vitterhet hos Grekerne. Ty om man än ſkulle medgifva at det äger grund, ſom någre granſkare velat lägga honom til laſt, at han icke varit nog lyckelig uti val af ämne, då han uti ſin dikt kallad Ilias, tagit ſig före at afſkildra Achilles, ſom, utom et i alla faror oförſkräckt hjerta, med de egenſkaper, ſom honom tilläggas, icke kan blifva mönſter af en rätt hjelte: at han ofta viker för långt ifrån ſit ämne och tycks glömma bort ſin hjelte, ſom dock hade bordt vara hans ledſtjerna, den han icke ſkolat släppa utur ögnaſigtet: at han oroar för ofta ſina Gudar, nedkallar dem til hjelp, äfven då, när ſaken icke är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
